Funktionsnedsättning: Våga fråga

En dam med uppenbara gångsvårigheter tar sig sakta och mödosamt ner för en trappa. Vakten frågar vänligt om han kan hjälpa till. Svaret blir ett snäsigt nej.

Situationer där responsen blir annorlunda än man väntat sig uppstår dagligen för oss alla. Oavsett vem som är inblandade - funktionsnedsatta eller icke funktionsnedsatta. Överraskningar ingår i livet. Och damens reaktion har säkert sin egen fulla och rimliga förklaring.

Men på något sätt är det ändå svårt när visad vänlighet lönas med ovänlighet. Speciellt när det handlar om grupper som i vardagen kan behöva en hjälpande hand som småbarnsföräldrar med barnvagn, funktionsnedsatta, äldre och barn. Det vore fullständigt felaktigt dra slutsatsen att man inte skall bry sig om andra. Tvärtom, i vårt allt mer individualiserade samhälle behövs en utåtriktad tanke alltför väl. Med andra ord - Våga Fråga.

Förmodligen finns det inget "nytt" att göra i saken än det vanliga som redan görs. Ämnet tas upp i skolorna, det finns bemötandeguider, handikapporganisationerna informerar, det finns branchutbildningar mm. I nio fall av tio möts visad vänlighet av vänlighet tillbaka. Den tionde gången blir det en surpris. Detta får kanske accepteras. Vi människor får inte bli helt förutsägbara. Ibland överraskar vi andra - positivt och negativt, ibland överraskar vi till och med oss själva. För kanske är det till och med så att det är överaskningen som görs oss till människor.

Äldrevård: Mindre hemtjänst?

Så har vi åter fått statistik på att antalet platser på äldreboendena fortsätter att minska. Och att mer och mer omsorgs-och vårdarbete utförs i hemmen. En bra och riktig utveckling tycker politiker och centrala tjänstemän. Och visst innehåller den fortgående utvecklingen många positiva inslag.

Men det är lätt att tappa bort de två viktiga bitarna trygghet och valfrihet. Det finns förhållanden som våra politiker inte vill se såsom att gamla inte vill bo hemma. Alla äldre eftersträvar inte bo kvar hemma, en del vill flytta till ett särskilt boende. Man känner där bättre trygghet och man behöver gemenskapen. Människan är en social varelse.

Likaså när krämporna sätter in. Många äldre känner en fullständig vanmakt och ångest inför det eviga transporterandet mellan bostaden och sjukhuset. Ett antal ger också upp och dör i ambulansen. Ett slut som skulle kunna vara värdigare. Det är nog så att vi åter måste acceptera verkligheten och inte bara bygga fler särskilda boenden utan också äldreboenden med tydlig sjukvårdsinriktning.

Det är märkligt att det skall vara så svårt att skapa en äldreomsorg som motsvarar behoven. Det handlar inte om någon jätteomläggning och kursändring om 180 grader. Det handlar främst om smärre anpassningar till en rådande verklighet.

Äldrevård: Låt de äldres behov styra

När vi blir äldre kommer också hälsoläget att successivt ändras. Vi får tilltagande sjukdomsbilder och blir många gånger efterhand allt sämre. Det som en gång kanske började med att en brukare behövde hjälp med enkel service såsom städning kan efterhand utvecklas till ganska avancerad hemsjukvård. Brukarens efterfrågan rör sig från ett servicebehov via ett omsorgsbehov till ett omvårdnadsbehov.

Men problemet är att våra äldrevårdsorganisationer inte alla gånger är rustade och konstruerade för detta. Vi har lagt verksamheterna och specialistpersonalen i olika organisationer med skilda chefer utan att någon har ett helhetsansvar för verksamheten eller att någon har ett helhetsansvar för enskild brukare. Kedjan består av en mängd delansvar som kan opitimeras eller minimeras efter utförarens personliga smak och läggning.

Att ha fått det stora ansvaret att hjälpa människor när orken på ålders höst inte räcker till, är inget enkelt uppdrag. Det är en svår och ansvarsfull uppgift. Men vi behöver inte lägga sten på bördan genom att ha motverkande organisatoriska utformningar. Runt en vårdtagare i hemmet skall det finnas en organisation som rymmer behövlig kompetens. Den s.k. kontaktpersonen eller motsvarande måste däremot av nödvändighet bytas vid ett par tre tillfällen, allt eftersom hälsoläget ändras. I början kan det vara en serviceperson som har kontaktansvaret, för att sedan följas av en omsorgskunnig människa för att därefter gå över till legitimerad sjukvårdspersonal. Men all personal måste finnas i samma organisation. För alla kan behövas under hela brukartiden om än med olika tyngpunkter.