söndag 26 oktober 2008

Äldrevård: Tillsyn över äldreomsorgen

Idag har Socialstyrelsen och länsstyrelserna ett gemensamt ansvar för tillsynen av socialtjänsten i kommunerna. Länsstyrelserna har det främsta och verkställande ansvaret för den löpande tillsynen, medan Socialstyrelsen har det övergripande och redovisande nationella ansvaret. Enligt förslag om Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2007:82), skulle länsstyrelsernas ansvar framöver komma att överföras till socialstyrelsen.

I vad gäller den organisatoriska förändringen finns, som jag förstår, inget att invända. Man kan inte säga att länsstyrelsernas tillsyn enligt socialtjänstlagen har varit bättre än socialstyrelsens tillsyn enligt hälso- och sjukvårdslagen. Båda har enligt mitt förmenande tidvis utövats i gärdsgårdsserien. Många gånger har jag blivit både förvånad och överraskad över den låga kvaliteten på tillsynsverksamheten. Nu lovar den nämnda utredningen att resurserna skall fyrfaldigas för den sociala tillsynen. Och detta bådar förstås gott.

Men problemet är inte organisationen utan de båda myndigheternas hållning både vid normal löpande tillsyn som vid anmälningar av olika slag. Det verkar som om myndigheternas inställning går ut på att skydda tillsynsobjekten. Man ser sig främst som utförarnas förklarande ombud och inte regeringsmaktens och allmänhetens ombud för bättre kvalitetssäkring. Det finns en förståelsesymbios mellan den granskande myndigheten och den granskade organisationen.

Idag är normalgången av tillsynsärende, med konstaterade fel och brister, att tillsynsmyndigheten avslutar ärendet med att göra uttalanden som kan innefatta en svag kritik av en tjänstemans förehavanden i ärendet. Beslutet kan också innehålla en något starkare kritik av någon organisatorisk brist, samt som en balanserande knorr, beröm för att myndigheten redan rättat till eller avser att rätta till det som fallerade.

Kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling är en av äldreomsorgens viktigaste uppgifter och samtidigt dess akilleshäl. Trots att kvalitet nu varit omnämnt i de båda lagarna i många år är den verkliga inställningen till kvalitetsfrågor hos kommunala nämnder och ledningen mycket ljummen. Socialstyrelsens och länsstyrelsernas insatser har inte heller rosat marknaden. Man sprätter bara ord omkring, som inte är substantiellt tillämpbara. Man tycker mycket i vad och varför termer, men aldrig hur. Det finns genom socialstyrelsen och länsstyrelsernas svaga tillsyn inget tryck i kvalitetsutvecklingen. Att i efterhand rätta till ett fel undantar inte heller organisations ansvar eller persons ansvarighet.

Nej, skall vi få en bättre kvalitetsutveckling måste socialstyrelsen i framtiden våga att tydligt kritisera och öppet redovisa de fel man upptäcker. Målet för socialstyrelsen tillsynsverksamhet är inte att vara älskad utan respekterad.

måndag 20 oktober 2008

Äldrevård: Annorlunda konflikthantering

Inom äldreomsorgen har konflikthantering har varit på modet under en ganska lång tid. Den vinkling som förekommit mest är konflikter i personalgruppen. Och jag vill inte negligera detta perspektiv, men vi är på jobbet för att utföra ett arbete så nog kan den ensidiga inriktningen sättas ifråga.

Någon enstaka gång förekommer det diskussion inom främst sjuksköterskegruppen om hantering av sådana konflikter som kan uppstå i kontakten med anhöriga till patienter. Att förebygga och hantera konflikter är en viktig uppgift för all personal och särskilt för sjuksköterskorna. Oftast handlar det om närståendes dåliga samvete som gör att de riktar sin indignation och aggression mot personalen. ”Alla” inom äldreomsorgen känner till detta och man kan i de flesta fall ganska skickligt hantera uppkomna situationer.

Man kan nog säga att konflikthanteringen inom personalgruppen och mellan personalen och anhöriga är ganska väl belyst kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt. Men det finns ytterligare en dimension som oftast glöms bort, trots att den är jättevanlig, och det är konflikter mellan anhöriga. Slitningar och strider mellan anhöriga och deras tillhörande falanger kan ställa till svåra problem för personalen. Dagligdags tvingas personalen på äldreboendena och inom hemtjänsten hantera konflikter som finns mellan anhöriga. Många gånger med inslag av svåra etiska dilemman. Inte alltför sällan ligger det oförrätter, som kan ha uppkommit årtionden tillbaka eller tankar om kommande arv, och skvalpar i den undre vegetationen. De olika falangerna försöker med de mest häpnadsväckande medel vinna personalen på sin sida.

När jag själv var aktiv inom äldreomsorgen sökte jag utbildningar inom området, dock utan att finna några. Jag sökte också på någon socialhögskola för att se om det fanns något publicerat i ämnet. Resultatet var dock ganska klent. Kanske det har blivit bättre på senare tid, men jag tror det inte. Inom äldreomsorgen vill man gärna undfly problemet.

Kontentan av orden ovan blir, att en lämplig uppgift för en socialhögskola vore att ta fram tankar om hur man kan förstå anhörigkonflikter och hur man som personal välbetänkt skulle kunna agera. Visst kan man göra det enkelt för sig och säga - Att som personal skall man både från Hälso- och sjukvårdslagen och från Socialtjänstlagen sätta brukarens/patientens vilja i centrum och göra det som är bäst för vårdtagaren. Men verkligheten fordrar kontakt med anhöriga. Och det är i kontakten som problemen finns och uppstår.

måndag 13 oktober 2008

Äldrevård: Regler behövs

Jag brukar förespråka att regler behövs inom äldromsorgen. Av detta skall inte dras den snabba slutsatsen att regler och social kontroll är viktigare än social förståelse. Men i den praktiska tilämpningen behövs vissa ramar och regler. Annars spårar verksamheten lätt ur. Det är chefens uppgift att se till att nödvändiga regler finns.

Än en gång! Människonära verksamhet kan inte bedrivas utan informella förfaringssätt. Det är i interaktionen mellan vårdpersonalen och vårdtagaren som innehållet i tjänsten skapas. Men informella förfaringssätt utan regler skapar sina egna regler. Exempel på vilsekomna egna regler kan iakttagas vid personalkonflikter och vid vanvård inom äldreomsorgen. Man lägger vårdtagarna kl 14.00 för det passar bäst med hänsyn till kafferasten. Eller kan reglerna vara att likna vid lösa boliner och då glömmer man att ge vårdtagarna sin medicin eller så till och med glömmer man vårdtagaren helt och hållet.

Följande förenklade exempel visar vad jag menar. Ge fem personer såg, hammare och några bräder och be dem bygga var sitt "Dockhus". Garanterat kommer resulatet att bli fem ganska olika lösningar. Resultaten är en följd av varje persons fria tolkningar. Ge alla en ritning och sannolikheten ökar för att resultatet blir ganska lika. Frihetsgraderna i tillämpningen nödgades hålla sig inom vissa ramar.

Förhållandet är lika inom äldreomsorgen. Det finns alltid en överensstämelse mellan sociala aktörer och deras handlingar å ena sidan och den scen på vilka de verkar å andra sidan. Och chefen får inte fly från sitt "regi-ansvar". Det behövs regelverk och det behövs en synlig och intresserade chef som vågar att vara chef. Och som skall tillåtas vara chef!

måndag 6 oktober 2008

Äldrevård: Friskvård och äldrecentraler

I ett tidigare inlägg lyfte jag fram den den mycket knaggliga möjligheten för äldre vårdtagare att få tillgång till god och kvalificerad sjukvård. Är man kund i kommunernas äldreomsorg ser man som vårdtagare sällan eller aldrig till en läkare. Man får nöja sig med sjuksköterskor som kan ha allehanda inriktningar i sin vidareutbildning. Någon är ögonsköterska, någon kan vara barnsjuksköterska, en annan kan vara distriktssköterska och där till kommer en mängd andra variationer och specialiteter. Utbildning i geriatrik har i princip ingen numera. Och när det gäller friskvård för äldre, då lyser kunskapen än mer med sin frånvaro. Den är i stort sett obefintlig.

Tro det eller ej, men i äldrevården disktuteras friskvård för personalen oändligt mer än friskvård för de äldre. Självklart står inte frågorna emot varandra, men nog finns det utrymme för kraftiga ambitionshöjningar när det gäller friskvård för de äldre.

När sjukvård för äldre diskuteras fastnar frågan alltid i det eviga huvudmannaträsket. Lägg denna fråga åt sidan och tänk istället hur vi skall kunna göra friskvården och sjukvården bra för de äldre. Oavsett om huvudmannen är den ena eller den andra. Och oavsett om utföraren är privat eller offentlig.

Tänker vi utifrån de äldre skall vi självklart bygga verksamheten omkring dagens utmärkta vårdcentraler. Allt för kontinuitetens skull. I början av livet har vi tillgång barnavårdscentralerna och i slutet skall vi förstås ha vårt stöd och hjälp i äldrevårdscentraler. Äldrevårdscentraler som både kan sjkuvård, friskvård och omvårdnad. Vilken dröm!

Tänk så klokt och smidigt det vore om man som 60+ besökare på en vårdcentral eller motsvarande fick tips om hur man bäst sköter sin hälsa och vilka risker man framöver kan stå inför . Tidig friskvård är inte bara till gagn för den enskilde, det är också till gagn för samhället, då hemtjänstinsatser och sjukvårdinsatser dels blir färre, dels skjuts framåt i tiden.