fredag 31 augusti 2012

Äldreomsorg - Att ha gamla föräldrar

Att ha gamla föräldrar där hälsan och orken sviktar kan vara påfrestande för de anhöriga. De har ingen betydelse om man har sina föräldrar i samma stad eller by. Eller om man har femtio mils resa för att göra ett besök. Svårigheterna är desamma och oron är densamma.
 
I de flesta fall har den gamle hjälp av samhället via äldreomsorg och sjukvård, men de anhörigas ängslan finns där i alla fall. Många anhöriga tar på sig ett stort ansvar, och drabbas nästan alltid av en förlamande trötthet. Vi är alla oförberedda på att åldrandet kan nå en punkt där sjukdomar och problem tar över eller där föräldrarnas personlighet förändras. En tidigare jättefin relation kan plötsligt förvandlas till något helt annat. Den gamle goe föräldern blir misstänksam, retlig, och elak. Och den anhörige i sin tur förstår inte och ställer krav som inte ligger i paritet med föräldrarnas förändrade personlighet. Irritation uppstår hos båda parter. 

Du kan ha läst hur mycket fakta i geriatrik och gerontologi med mera. När du står där med dina sjuka föräldrar känner du dig maktlös. Detta inte sagt i kunskapsfientligt syfte, utan som en realitet i vardagen. De är stor skillnad mellan teori och praktik när det gäller en själv.

Men även utan direkt kontakt så finns det bekymmer hos anhöriga. I sitt vardagsliv kan man helt plötsligt inte planera som förr. Den gamles hälsoläge eller annat kan medföra snabba omkast i tillvaron. Med mycket kort varsel måste man ge sig iväg till sjukhuset. Och även om det för stunden är lugnt finns oron där hela tiden. Man måste ha en beredskap. Att planera en Greklandssemester låter sig inte göras. Ständigt måste man ha telefonen med sig. Och när det ringer så är tankarna där direkt. Nu har det hänt något. Har mamma ramlat nu igen?

Att ha gamla sjuka föräldrar är att vara ensam med sina funderingar och sin problematik. Visst kan man tala med andra vänner och personer. Men har de inte själva haft egna gamla föräldrar eller motsvarande så fårstår man inte. Man vill förstå, men stödet når liksom inte fram. Har man som tidigare anhörig gått igenom denna svåra fas och lämnat den bakom sig så värjer man sig. Man vill inte dras in i minnena. Det är så skönt det är över. Så inte ens då är man till stöd för någon som står i det mest akuta.

Men helt hopplöst är det inte. Diakonerna hjälper gärna till. Sen är det att i många kommuner finns det också anhöriggrupper eller motsvarande. Grupper där man i lugn och ro kan få tala om sin situation. Många kommuner har också anhörigcentra där professionell personal kan vara till hjälp på olika sätt.

Ett enskilt samtal kan betyda mycket.

fredag 24 augusti 2012

Äldreomsorg – Diakonerna gör verkligen nytta

Det finns en yrkeskategori som sällan syns och nämns i samband med äldreomsorgen och det är diakonerna. Denna fantastiska grupp av kvinnor och män som gör så stor nytta.  Många gamla får faktiskt lust att leva vidare genom diakonin. Diakon är verkligen en resurs på äldre dar. Särskilt nu när det offentliga sviktar i sitt genomförande. Visst bygger diakonernas arbete på en kristen värdegrund, men deras insatser stannar inte där. Man hjälper och besöker alla som vill ha kontakt. Diakonen sprider tillit. Man är faktiskt en del av servicestrukturen inom äldreomsorgen. Men man är en del som inte bullrar. Och framför allt – Diakonen för inga journaler. Bara en sån sak. Därtill kommer en fungerande tystnadsplikt.
 
Vad är diakoni – det finns säkert förklaringar på detta – men för mig är diakoni lika med omsorg om människan, dvs socialt arbete inom ramen för kyrkans verksamhet. Vad gör en diakon? Ja, när det gäller äldre människor synes deras verksamhet kunna omfatta allt. Från själavård till vardagsadministration. Ibland kan det handla om vanliga besök, dvs. att utöva vardagsgemenskap via en kopp kaffe. Ibland kan det gälla djupa funderingar om livets mening eller det som ev. följer efter jordevandringen. Ibland kan det handla om att förmedla kontakt med barnen. Ibland att ta kontakt med en myndighet. Men det viktigaste av allt är nog alla fina samtal mellan en diakon och den gamle. Samtal med kvalitet om livet.  Ibland så hjälper man också till med att ordna mat åt den gamle. Ja, under mina år inom äldreomsorgen fick jag komma i kontakt med olika behov.

Diakonernas skicklighet i kontakter med äldre är högt omvittnat, men det som sällan berörs är deras förmåga att fylla i och samarbeta med de offentliga företrädarna. När en diakon tar kontakt med tex en biståndshandläggare så lyssnar det offentliga. Biståndshandläggaren vet att diakonen kan sin sak och att det hon/han vill ligger på i linje med det rimliga.

Jag tror att det är så att man som äldre eller anhörig kan ta kontakt med en diakon utan tvång på kyrklig tillhörighet. Jag tror också att diakonin förmedlar kontakt med företrädare för andra hemförsamlingar, kyrkor och religioner. Diakonin är öppen och prestigelös. Jag lyfter på hatten för allt gott som diakonin gör. Diakonin är så aktiv som man förmår. Man försöker visa på sin existens utan att insistera. Man vill gott och man gör gott.